Dutch 1883-1931 Dutch painter, architect, designer and writer. He was officially registered as the son of Wilhelm Kepper and Henrietta Catharina Margadant, but he was so convinced that his mother second husband, Theodorus Doesburg, was his father that he took his name. Little is known of his early life, but he began painting naturalistic subjects c. 1899. In 1903 he began his military service, and around the same time he met his first wife, Agnita Feis, a Theosophist and poet. Between about 1908 and 1910, much influenced by the work of Honor Daumier, he produced caricatures, some of which were later published in his first book De maskers af! (1916). Also during this period he painted some Impressionist-inspired landscapes and portraits in the manner of George Hendrik Breitner. Between 1914 and 1915 the influence of Kandinsky became clear in such drawings as Streetmusic I and Streetmusic II (The Hague, Rijksdienst Beeld. Kst) and other abstract works.  Related Paintings of Theo van Doesburg :. | Self-portrait. | Abraham Kuyper | Portrait of J.J.P. Oud. | Compositie met drie hoofden | Two sketches of Krishna playing a flute, seen from the front. |
Related Artists:
Gerda Roosval-Kallstenius
painted Park with sitting man and dog in 1890
William Frederick Yeames,RA
1835-1918 English painter. The son of a British consul in Russia, Yeames was sent to school in Dresden after the death of his father in 1842. He also studied painting there. The collapse of the Yeames family fortune resulted in a move to London in 1848, where Yeames learnt anatomy and composition from George Scharf (1788-1860). He later took lessons from F. A. Westmacott. In 1852 he continued his artistic education in Florence under Enrico Pollastrini and Raphael Buonajuto, from whom he learnt the methods of the Old Masters. He drew from frescoes by Ghirlandaio, Gozzoli and Andrea del Sarto and painted in the Life School at the Grand Ducal Academy. He then went to Rome and made landscape studies and copied Old Masters, including Raphael's frescoes in the Vatican. His extensive study of Italian art gave him a precision and facility that assisted his artistic success upon his return to London in 1859. There he set up a studio in Park Place and became involved with the ST JOHN'S WOOD CLIQUE. He exhibited at the Royal Academy and the British Institution from 1859 and became an ARA in 1866.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).